Bibelsamtal på Lindängen i höst

Bibelsamtal i höst

I höst startar en bibelsamtalsgrupp på Lindängen. Vi har fem öppna träffar som kretsar kring olika delar av bibeln. Läs bibeltexten och fundera över ett par frågeställningar inför varje träff. Samtalsledare är Per-Erik Johansson, Fredrik Seltman och Karen Martens.

Du behöver inte anmäla dig, utan kom så ofta du kan och vill. Om vi blir många så delar vi upp oss mindre grupper, så att vi enklare kan hålla avstånd.

Om du inte kan eller vill vara med på plats går det självklart att läsa texterna och fundera över frågorna hemma. Dagen efter de träffar som leds av Per-Erik kommer det publiceras kommentarer till texten på den här sidan.

Tid och plats

Under hösten 2020 träffas vi fem gånger på Lindängen kl 18.00-19.30:


Du får vara med på precis så många träffar som du kan och vill

Hålltider

18.00 Vi läser tillsammans och samtalar - Hur berör texten oss idag och vad vill den säga oss? Hur kan vi använda det i vår vardag?
19.15 Vi avslutar med att be för och med varandra
19.30 Kvällen slutar

Program och läsningar

Cirka en vecka innan varje träff publiceras här information om de texter som vi vill att du ska läsa och reflektera över. På kvällen efter de samtal Per-Erik ansvarar för kommer det publiceras kommentarer till texten för dig som vill fördjupa dig på egen hand eller tillsammans med andra.

Kommentarer till bibelsamtalet 24/11

Ett löfte med konsekvenser (Att våga lita på Gud – lika svårt då som nu)

En kort sammanfattning av berättelsen fram till kap 15

Kap 11, Abrams far Terach utvandrar från Ur med sin familj för att bosätta sig i Kanaan men stannar när de kommer fram till Harran .

Kap 12. I Harran dör Terach. Abram fortsätter på Guds uppmaning vandringen till löfteslandet tillsammans med sin brorson Lot. På grund av hungersnöd tvingas han sedan ner till Egypten och får därifrån med sig stora rikedomar. Orsaken är att Farao vill ta Abrams hustru Saraj till sin hustru efter att Abram uppgett att hon var hans syster. Han får därför stora gåvor av Farao. Gud hindrar Farao att gifta sig med Saraj. Abram blir sedan utslängd ur Egypten tillsammans med alla gåvor han fått.

Kap 13. Abram och hans brorson Lot delar på sig efter det att de återvänt från Egypten till landet väster om nuvarande Döda havet. Anledningen är att deras boskapshjordar blivit för stora för att landet skall kunna föda dem båda

Kap 14. Flera kungar i det området där Lot slagit sig ned blir besegrade av en kung från ett helt annat område. Lot blir tillfångatagen men Abram befriar efter honom efter en lång jakt och han tar ett stort krigsbyte. Abram välsignas av Melkisedek kungen i Salem. Krigsbytet återlämnas sedan till den kung som var ursprungsägare till folket och rikedomarna.

Läs 1 Mos 15

Detta är J:s berättelse om hur Gud och Abram sluter förbund med varandra. Abram är nu 86 år gammal

v.6 Abram trodde på Gud och det var det som gjorde att han av Gud räknades som rättfärdig.

En sed vid den tiden var att när en kung blivit besegrad så skulle han lova sin trohet och lydnad till den segrande kungen. Det gjordes genom att djurkroppar delades i två delar och lades så att en gång bildades mellan kroppsdelarna. Sedan fick den besegrade kungen gå mellan kroppsdelarna för att betyga att om jag inte följer vårt förbund ska det gå med mig som med dessa kroppar. På så sätt beseglades förbundet med den segrande kungen.

V 8 – 12, 17, 18 Abram kan inte själv gå in som garant för det förbund och det löfte Gud ger i sitt förbund. Istället går Gud själv i form av fyrfatet och facklan mellan köttstyckena. Gud ställer sig själv som garant för förbundet.
”Om förbundet inte håller så skall det gå med mig som med dessa köttstycken”.

Här säger Gud tydligt att det inte är mänsklig styrka och trofasthet som skall få förbundet att hålla och fullgöra sitt syfte. Gud själv ställer ut garantin för att det skall hålla.

v.13 - 16 Profetia om fångenskapen i Egypten.

Förbundet mellan Gud och Abraham sker 14 år innan Isak föds. Saraj har inte tid att vänta på Guds löfte och Guds tid utan tar genast saken i egna händer.

Vad drev henne? Maktbegär, kontrollbehov, känslan av maktlöshet då hon själv inte kunde uppfylla löftet då hon var ofruktsam, …?

Läs 1 Mos 17

Detta är P:s berättelse om hur Gud och Abram förnyar förbund med varandra.

Abram är nu 99 år gammal

Gud ger Abram ett löfte om en son med Saraj. Under den tiden som gått sedan förbundet slöts så har Abram och Saraj ordnat en son på egen hand. Det har skett genom att Sarajs tjänstekvinna Hagar (en egyptisk kvinna) på Sarajs uppmaning fått ett barn med Abram. Sonen heter Ismael och de motsättningar som det leder till kan man läsa om i 1 Mos 16.

Som ett tecken på förbundet uppmanas Abram att omskära alla män som tillhör honom.

Abram (=upphöjd far) får ett nytt namn av Gud Abraham (=fader till många folk) och även Saraj får ett nytt namn Sara (=furstinna).

Ismael är 13 år när omskärelsen sker.

Läs 1 Mos 18

Detta är åter igen J:s berättelse där Gud (3 män) besöker Abraham och bekräftar löftet om en son. Besöket sker strax efter den händelse som beskrevs i kapitel 17. Texten beskriver tydligt att varken Abraham eller Sara räknar med att det är möjligt det Gud lovat dem.

Hur svårt är det inte också för oss att tro och lita på Gud!

Som avslutning på mötet så informerar Herren Abraham om att synden i Sodom och Gomorra nu blivit så stor att den kommer att få konsekvenser. Gud avslöjar sina avsikter och verkar mån om att Abraham skall vädja för (be för) de ogudaktiga städerna.

Jesus uppmanar oss att be för våra fiender och även den här berättelsen visar på att Gud lyssnar till den som ber för människor som inte följer hans vilja.

Om inte de gudfruktiga ber för dem, vem ber då för dessa människor? Bön förvandlar liv. Förbönen har samma betydelse idag och att be för dem som inte är våra vänner, dem som gjort oss ont även om det är svårt, är lika viktigt idag.

Abraham vädjar för staden Sodom eftersom hans brorson bosatt sig där.

Vad hade hänt om Abraham fortsatt sitt vädjande?

Läs även 1 Mos 21

Det är berättelsen om hur Isak föds och Ismael och Hagar drivs bort.

Svartsjuka och oviljan att dela arvet får Sara att tvinga Abraham att skicka iväg dem v.9 - 11. Det som måste ha börjat med förtrolighet mellan kvinnorna ändras till hat när girighet och maktlystnad får råda.

Intressant är att sönerna kanske ändå klarade av att reda ut förhållandet mellan sig,

se 1 Mos 25:9.

Vi har alltid ett val att göra oavsett vad livet bär med sig åt oss. Vi kan välja att förlåta och gå vidare eller att bli kvar i det orättfärdiga som skett och riskera att fastna i bitterhet och skam.

En intressant motsägelse som kommit in i översättningen Bibel 2000 är det som står i

1 Mos 21: 14 – 16 med fortsättning. Att Hagar skulle orka bära både bröd och vatten samt en 14- kanske 15-årig tonåring på axlarna är knappast troligt.

Svenska Folkbibelns översättning står närmare grundtexten.

Där är det bröd och en lädersäck med vatten som Abraham lägger på Hagars axlar och hon går iväg tillsammans med sin snart vuxna son. Det är vad grundtexten berättar.

Folkbibeln fortsätter sedan berättelsen och berättar:

De irrar runt i öknen och till slut orkar Hagar inte längre när vattnet tar slut. Varken hon eller sonen orkar mer och sonen lämnas under en buske. Hon överger sin tonåring och satte sig i sin förtvivlan och grät. Mitt i det svåraste, när vi inte längre klarar det själv så finns Gud där.

I v.17 hör Gud pojkens rop på hjälp och Hagars uppgivna gråt när hon inte orkar längre.

Rop om hjälp till Gud öppnar nya möjligheter.

24/11 Ett löfte med konsekvenser

Den här gången ska vi läsa och samtala runt berättelsen om Abram Vi kommer fokusera på det som står i tre av kapitlen:
1 Mos 15
1 Mos 17
1 Mos 18

Liten kort bakgrundsbeskrivning inför din läsning

Abram har kommit från Ur från vilket hans far Terach utvandrade för att bosätta sig i Kanaan. Efter att ha stannat en längre tid i Harran, där fadern avled (kap 11), så fortsätter Abram vandringen till löfteslandet tillsammans med sin brorson Lot (kap 12). På grund av hungersnöd tvingas han sedan ner till Egypten och får därifrån med sig stora rikedomar då Gud hindrar Farao att ta Abrams hustru Saraj till sin hustru. För att blidka Gud och Abram för det misstaget ger Farao stora gåvor till honom.

Abram och hans brorson Lot delar sedan på sig efter att de återvänt från Egypten till landet väster om nuvarande Döda havet. Detta sker då deras boskapshjordar blivit för stora för att landet skall kunna föda dem båda (kap 13).

Senare så befriar Abram Lot från den fångenskap han hamnat i när kungen i det område Lot bosatt sig i blivit besegrad. Fritagandet sker efter lång jakt ända upp till den nordligaste delen av nuvarande Israel. Abram tar vid fritagandet ett stort krigsbyte, men återlämnar allt till den kung som var ursprunglig ägare till folket och rikedomarna Abram nu erövrat.

Det tre berättelser vi fokuserar på den här gången handlar om hur Gud och Abram sluter förbund med varandra. Förbundet är kopplat till Guds löfte om att det från Abram skall bli ett folk så stort att ingen kan räkna det, trots att han var gift med en kvinna som inte kunde få barn.

Vad ger dessa 3 berättelser för reflektioner?
Vad kan de lära oss?
Finns de saker som känns svåra att få att gå ihop?

Vi diskuterar våra reflektioner när vi ses på Lindängen den 24 november kl 18. Kan du inte vara med så låt det istället vara grund för ett samtal med några vänner vid ett möte digitalt alternativt hemma vid köksbordet. Du kan även ha dem som utgångspunkt om du istället väljer att fördjupar ditt egna studie genom att ta del av de kommentarer som laddas upp på hemsidan den 25 november.

För den som vill fördjupa sig ytterligare så är även kapitlen 21 och 22 intressanta.

Skulle du vilja vill läsa ytterligare lite mer så är hela berättelsen om Abraham mycket läsvärd. Läs den gärna som en sammanhängande berättelse från 1 Mos 11:27 – 1 Mos 25. Det ger en annan känsla för berättelsen än att enbart läsa mindre stycken.

/Per-Erik Johansson

10/11 Låt dig överraskas av hur Gud använder din fantasi!

Bibelsamtalet 10/11 ställs in med anledning av Folkhälsomynidghetens direktiv. Du som vill kan dock läsa Karens underlag och göra bibelläsningen där du är.

Veckans bibelsamtal berör Luk 7:36-50. Vi närmar oss bibeltexten med hjälp av den ignatianska meditativa metoden, dvs med hjälp av vår fantasi och inlevelse.

Läs Karens underlag till veckans bibelläsning.

Kommentarer till bibelsamtalet 27/10

Livet öster om Eden (Jag vägrar vara nummer två)

Berättelsen om Kain och Abel hittar du i 1 Mos 4:1- 5:2.
Här följer några tankar och kommentarer till texten som du förhoppningsvis kan använda för att ytterligare utmana och fördjupa det du själv kommit fram till i dina egna studier av texten.

Sammanhanget säger att det som berättas är vad som händer öster om Eden (1 Mos 3:24), alltså hur ser livet ut efter människans uppror mot Gud.

Därmed handlar texten även om oss och vårt liv.

  • Efter upproret mot Gud blir konsekvensen att människan fortsätter utan den Gudsnärvaro man tidigare haft naturlig tillgång till.
    Guds omsorg om människan är dock kvar.
    1 Mos 3:20 - 24
    Gud ordnar ett skydd för oss så att vi inte får tillgång även till livets träd och kan välja att göra ont i evighet. Han klär oss, ger oss det vi behöver och går med oss så länge vi inte själva väljer bort honom
    1 Mos 4:8-16
    I den här delen av berättelsen läser vi hur människan (Kain) väljer att själv dra sig undan Gud. Gud drar sig inte undan oss.

  • Ytterligare en konsekvens blir att vi mister vårt naturliga sammanhang. Människan lever vidare men utan sin plats i det sammanhang Gud skapat oss att vara en del av. Vi blir därför
    v 12 Rastlösa och rotlösa. v 16 Kain väljer själva att slå sig ner i landet Nod
    (ordet betyder Rotlös på Hebreiska).
    Den beskrivningen stämmer tyvärr allt för väl in även på oss moderna nutidsmänniskor.

  • Konsekvensen av vårt fortsatta upproret mot Gud medför att vi behöver söka försoning för de resultat våra val skapar.
    Konsekvensen av valen måste vi leva med då vi är skapade till myndiga varelser.
    (Gud räknar med oss och ger oss möjlighet att välja)
    I v 13 säger Kain ”Straffet är för tungt att bära” det vill säga konsekvensen av mitt handlande och mitt val blir för stort så jag kan inte ta ansvar för det.

  • Kain och vi människor tappar som en konsekvens av allt även hoppet. Det känns hopplöst. v 14 Vem som helst kan döda mig.

Visst kan mycket kännas igen i en postmodern människas känslor och den stress och press vi försätter oss själva i.

Berättelsen handlar om livet i skuggan av det ursprungliga avfallet från Gud och om den negativa spiral som våra val försätter oss i. Den berör även friheten som kunskapen ger oss men också vilka konsekvenserna blir när vi väljer att ersätta Gud med oss själva.
Istället för att först fråga efter Guds vilja säger vi ”Vi kan bäst själva” för ”Jag vet vad som är bäst för mig”

Berättelsen visar på följderna det ger eftersom valen vi gör inte alltid är bra.

Adam och Eva väljer bort Gud för att istället själva försöka bli som Gud. 1 Mos 3:5

Kain vägrar att vara nummer två både i förhållande till Gud och till sin bror.

Abel väljer ut ”de fetaste delarna av de förstfödda djuren” v 4.

Kains offer uttrycker inte det. Han väljer att behåller det bästa för sig själv (v.3).

Guds välsignelse över Abel väcker inte Kains längtan efter välsignelse utan han låter sig istället fyllas av avundsjuka och blir arg v.5. Han sänker blicken istället för att höja den och söka Gud.

Trots Guds försök att resonera med honom och få honom att förstå hur hans val hänger ihop med de resultat han får, trots Guds varning för konsekvensen, så lyssnar inte Kain v.6 och 7.

Gud har han avsatt, där är han redan nummer ett, sin bror slår han ihjäl för att bli nummer ett. Ingen får ha det bättre än jag eller påverka mina beslut och min möjlighet att förverkliga mig själv. (se Guds realistiska råd till Kain och till dig och mig v.7)

Spiralen nedåt fortsätter i den här delen av berättelsen

  • I Eden var ondskan en makt utanför människans som frestade henne.
    I den här berättelsen har det onda flyttat in i människan.

  • I Eden övertalas människan av ormen att bryta med Gud.
    Här lyckas inte Gud tala Kain tillrätta. Bitterheten och de onda planerna som föds inom Kain segrar. Egot tar makten och blir grunden för Kains beslut istället för att låta Guds vilja vara grund för besluten.

  • I Eden erkände människan, om än motvilligt, sin synd när Gud konfronterade henne. 1 Mos 3:9, 12.
    Kain ljuger Gud rätt i ansiktet v 9. Hans nonchalans är total.
    ”Ska jag ta hand om min bror”.
    Vad säger vi i västvärlden i dag?
    Vad säger vi om de svaga i samhället?
    Vad säger vi om de som flyr och förföljs, de som själva försätter sig i svårigheter?
    På hebreiska formuleras vers 9 som en ordlek
    ”Skall jag vara herdens herde”.
    Jesus säger ”Jag är den gode herden” ”Vad ni gör mot de små, det gör ni mot mig.”

  • I Eden förbannas ormen och marken, men inte människan. Här förbannas Kain.

Hur förhåller sig då Gud till Kain och till oss som lever öster om Eden? Hur hanterar han konsekvenserna av att vi väljer att själva vara Gud och på egen hand styra våra liv?

  1. Han resonerar med Kain. Han uppmanar honom att tänka igenom sitt handlande.

  2. Han konfronterar Kain med det han gjort. Gud är det osynliga vittnet till livet. Han är rättvisans yttersta garant som ingen kommer undan.
    Vi har ju själva kunskapen om gott och ont. Vi vet egentligen hur vi bör välja.
    Maktens möjligheter blir dock för frestande ibland. Egoismen förblindar oss.
    1 Mos 3:5

  3. Gud låter Kain ta konsekvenserna av sitt val.
    Vi har kunskap om vad som är gott och ont.
    Den kunskapen ger oss ett ansvar för de val vi gör. Kain protesterar.

  4. Gud sätter ett skyddstecken på Kain trots att Kain väljer att vända sig bort från Gud.

Vi får förlita oss på Gud och det Hebr 12:24 lyfter fram. I det stora bibliska sammanhanget är detta det enda som kan bryta syndens spiral.
Gud kommer själv med ”det renande blodet som talar starkare än Abels”

”Jesus, Guds sons blod, renar oss från all synd.”

27/10 Livet öster om Eden

Den 27 oktober kommer vi samtala utifrån berättelsen om Kain och Abel. Du kan läsa den i 1 Mos 4:1- 5:2. Ta med dig följande frågeställningar när du läser texten och försök hitta möjliga svar på dem.

  • Vad handlar berättelsen om?
  • Vad vill den som berättar säga oss?
  • Vilka frågor är viktiga och relevanta att ställa till berättelsen?

Frågeställningar

Här följer tre olika alternativ på frågeställningar att utmana texten med när du söker nyckeln till budskapet den vill förmedla

1 Vem fruktar Kain ska döda honom för mordet på Abel? (v 14)
Varifrån kom hans hustru? v 17
Vad var det för mening att bygga en stad? v 17
(bara hans föräldrar och han själv fanns ju och dessutom var han ju förvisad)
(se även 1 Mos 5:4)

2 Varför är Gud nöjd med det ena offret och inte med den andra?
Beror det på att Abel offrade delar av ett djur medan Kain offrade av ”Markens gröda”?
Om det skulle vara så hur skall vi då förhålla oss till andra texter som talar om brödoffer. (se bl.a. 3 Mos 2) Se även v 26 i den här berättelsen.
Beror det på ”mängden” som offras? Hur skall vi då förhålla oss till bl.a. Jesu egen utsaga om kvinnan med kopparslantarna. (Mark 12:41-44 resp. Luk 21:1-4)

3 Det går även att ställa frågor om de offrande personerna och deras sammanhang.
Finns det sådant som skiljer mellan Kain resp. Abel?
Hur ser sammanhanget ut som berättelsen är en del av?
Vad händer före och efter i 1 Mos?
Kan det ge oss vägledning till vad berättelsen vill berätta?
Vad i dialogen som förs kan vi i 2020-talets Sverige känna igen oss i?
Finns det något där som vi kan ta lärdom av?

Läs, begrunda, vrid och vänd på berättelsen.
Som man frågar får man svar och det gäller även den här texten.

Svaren får bli en grund för samtal och fortsatta studier oavsett om du är med på Lindängen den 27 oktober kl 18 eller om samtalet blir med några vänner vid ett möte digitalt alternativt hemma vid köksbordet. Jag hoppas att de även kan fungera om du väljer att studera texten på egen hand genom att bryta dina egna tankar mot de kommentarer som laddas upp på hemsidan den 28 oktober.

13/10 Hur en sörjande Jesus (och lärjungarna) mättar fler än femtusen personer, varefter Jesus (och Petrus) går på vattnet

En reflektion över Matt 14:12-33

När vi träffas på Lindängen tisdagen 13 oktober kl 18 kommer vi att samtala om två texter som kommer direkt efter varandra och som jag tänker hänger ihop i en helhet: Mat åt fem tusen och Jesus går på vattnet. Men vi börjar redan i versen som avslutar det som kommer före, nämligen att Johannes döparen har blivit dödad. Att Jesus får kännedom om sin släktings död kan nämligen sägas inleda inleda det som händer därnäst.

För den som kommer att vara med på träffen är det inte nödvändigt att läsa något i förväg eller förbereda sig på annat sätt. Här kommer instruktioner för den som inte har möjlighet att vara närvarande 13 oktober, och för den som kommer att vara närvarande men ändå vill förbereda sig:

  • Börja med att läsa texten långsamt två eller tre gånger.
  • Läs därefter mina reflektioner över texten.
  • Läs slutligen frågorna och reflektera över dem.

 

//Fredrik Seltman

Kommentarer till bibelsamtalet 29/9

I går ledde Per-Erik Johansson ett bibelsamtal till kapitel 1-3 i 1 Moseboken. Till detta finns nu ett antal kommentarer. Ladda ner och läs Per-Eriks kommentarer.

29/9 Skaparens berättelse om det skapade - En berättelse om kärlek, omsorg och nåd!

När vi träffas på Lindängen på tisdag den 29 september kl 18 kommer vi att samtala om texterna i de 3 första kapitlen i 1 Mosebok. Som förberedelse läs de två första kapitlen i 1 Mos. Fundera medan du läser över de två berättelserna om skapelsen. Den första delen anser många forskare vara skriven som en del av det kronistiska historieverket och är där för skriven ca 400 - 500 f.kr. Det historieverket innehåller även berättelserna om återvändandet efter den Babyloniska fångenskapen. Andra böckerna i det historieverket är Esra, Nehemja och Krönikeböckerna. Den andra delen från 1 Mos 2:4 och resten av kapitel 2 anser många forskare vara betydligt äldre och har sitt ursprung ca 900 f.kr.

Enligt traditionen, både judisk och kristen, är det Mose som skrivit samtliga Moseböckerna. Läs gärna texterna med både forskarnas perspektiv men även som traditionen uppfattat att de skrivits. Reflektera över om synen på hur texten skrivits påverkar hur du tolkar det du läser. Man kan också läsa en text utifrån vad den själv berättar om sig själv utan att fästa så stor vikt vilken tid den skrivits och hur den satts samman. Gör gärna det också. När du gör det så finns det några saker att lägga märke till. Efter den inledande berättelsen om himmelns och jordens tillblivelse (det kan även översättas himlarnas och jordens tillblivelse) så berättar 1 Mosebok om den fortsatta historien i 10 delar. Varje sådant avsnitt i grundtexten inleds med det hebreiska ordet ”toledoth” som betyder fortsättningshistoria. Ordet finns på följande ställen i grundtexten 1 Mos 2:4, 5:1, 6:9, 10:1, 11:10, 11:27, 25:12, 25:19, 36:1, 37:2. Det ni läser i 1 Mos 2:4 och framåt kan alltså översättas ”Himmelens och jordens fortsatta historia”.

Läs texterna, notera frågor och reflektioner så samtalar vi tillsammans om dem när vi träffas. När vi delat frågor och tankar med varandra så läser vi tillsammans 1 Mos 3. Vill ni läsa även det kapitlet i förväg så gör gärna det. Efter att vi läst det tredje kapitlet så samtalar vi även om innehållet i den tetxen.

Känner ni att ni inte hinner, orkar eller har lust att läsa innan vår träff så är även det OK. Se det mer som en möjlighet än som ett måste. Jag ser fram mot att få träffa dig och få del av dina tankar och reflexioner över texterna.

//Per-Erik Johansson